Du ska veta att det inte går en enda dag utan att jag tänker på dig.
Alla minnen som finns kvar av dig, snurrar runt i min hjärna.
Ibland när jag blundar så ser jag dig framför mig..
Jag undrar hur du har det där borta på andra sidan!?
Jag undrar hur det hade blivit om du stannat kvar!?

Om du aldrig hade lämnat oss den dagen...
Du anar nog inte hur mycket vi grät, skrek, hur mycket vi saknade/saknar dig...

Under ALLA år ska du veta, vi gick vidare...
Men vi glömde/glömmer aldrig dig..
Jag tror nog också du grät, att du saknade oss..

Jag undrar hur det hade blivit om du kom tillbaka efter åren som gått?
När du tog kontakt igen!?

Men det fick vi aldrig veta, det blev aldrig så..
Och nu är det försent!
Drogerna tog ditt liv, lika som du tog vårt.
Nu finns du på andra sidan och vakar över oss.

Men vi ska ses endag, tillsammans alla igen som förut.
Jag längtar!