Det är helt sjukt hur humöret kan förändras hur lätt som helst på några sekunder bara...
Kom hem från Umeå med ett topp leende på munnen, men 10min efter så rinner tårarna från kinden.
Varför är jag så jävla känslig? Varför bryr jag mig? Jag skadar mig fan bara själv ju mer och mer jag bryr mig.
Jag får ondare och ondare....
Och så vill jag fan inte ha det. Kanske får följa Blondinbellas tips om att jag måste tänka positivt och framåt.
Men allt har som kommit i samma veva..... Varför?

Nu ska jag fortsätta se Talang, sen kanske jag pallrar mig ut för att se Skaburbian.
Risken är inte stor, men kanske....